... Dagen verkar sluta bra trots att den började bedrövligt. Jag var på dåligt humör och ville bara sova. Men jag behöll mitt lugn och humöret vände...
... Jag har rättat klart nästan allt innan den stora inlämningsdagen på onsdag...
... Jag har inte ont någonstans...
... jag har hittat en klänning till bröllopet i augusti...
... jag har hittat massor av pärlor...
... det har varit sol och jag har varit glad...
... jag känner mig snygg i mitt nyklippta hår...
Inte lika bra...
... jag längtar till Stockholm och till Tjim...
... jag är pank...
... jag har varit glad nästan hela dagen!
... dagens möten har gått bra!
... Niklas är här!
Jag har tänkt ganska mycket på sistone...
Varför lägger man så mycket tid och energi på någon som inte är snäll mot en, som inte visar sin uppskattning, som gör en till en negativ människa?
Han är en negativ människa som nu har fått mig att bli negativ. Han tycker inte att något är kul, vill aldrig göra något, ser ner på andra som enligt honom har konstiga prioriteringar. Hans negativa sätt fick mig att tappa lusten för saker jag tidigare uppskattat. När man inte kan diskutera eller prata om saker som man uppskattar med en person man tycker om, borde man då inte avsluta relationen? Jo, det borde man men det gjorde jag inte. Jag blev istället avtrubbad... negativ! Hur hittar man tillbaka till glädjen? Hur hittar jag det som jag tidigare tyckte om? Hur hittar jag mig?
Jag lyckades charma till mig ett MVG på besiktningen av bilen igår! Trevlig besiktningsman med snyggt välvårdat skägg... Jag har nog snöat in på det här med skägg tror jag!
Brott och straff går på Backateatern. Jag var där med våra nior och njöt! Teatern var underbar...
Svettig efter träningen satt jag i min soffa och glufsade i mig lite kvällsmat. Plötsligt ringde det på dörren. Utanför dörren stod en ung och söt liten grabb... min gamla mentorselev! Han hade tydligen bestämt sig för att komma och hälsa på mig. Tydligen hade jag sagt någon gång att han skulle komma och säga hej, så nu gjorde han det. Han förgyllde min kväll! Tänk att han kom ihåg sin gamla fröken!
Mina fönster är som nya... Jag kan spegla mig i mitt golv... Uteplatsen är fri från gråsuggor... och jag är renskrubbad och luktar gott!
Idag har det varit maratonstädning... av allt!
... uppenbarade sig utanför mina fönster igår... Genom de svarta, solkiga sk. gluggarna kunde jag se att de hände något utanför... Nyfiken öppnade jag dörren och döm om min förvåning! Klarblå himmel och sol! Självklart slängde jag allt jag hade för händerna (dvs. zappandet på tv:n) och kastade mig i solstolen. Där satt/låg jag i den underbara vårsolen några timmar innan mitt ansikte (som nu var kräftrött) sa ifrån.
Idag är det samma konstiga ljus om än inte lika starkt... Den där gula starka lampan har ännu inte hittat till min baksida och värmt upp den. Jag slog upp mina blå i morse med en snilleblixt! Det är dags att putsa fönster!!!
Jag har fått ett nytt smeknamn! Ett väldigt smickrande sådant!
Vi arbetar med nordiska språk i skolan och jag hade ordnat fram en skiva med en berättelse på danska... Vi hade mycket att göra på lektionen och hann inte lyssna igenom hela berättelsen utan lyssnade mest på satsmelodin. När vi var klara rusade jag iväg med skivorna till nästa klassrum som också skulle lyssna...
Efter lektionen satt jag lugnt och åt blodpudding i matsalen. Två elever rusar då fram och frågar om jag verkligen hade lyssnat på skivan jag kom in till deras klassrum med. Jag svarar då att vi bara hade lyssnat några minuter. Killarna skrattar gott och säger:
-Ja, det var ju liiite mer än hångel de sysslade med i berättelsen!
De skrattar gott men ser nöjda ut.
Väl tillbaka i arbetsrummet möts jag av två småleende kollegor. De skrattar åt mig och frågar om jag lyssnat på berättelsen... Det visar sig att det i princip var en porrberättelse... på danska... som eleverna fått lyssna på. Eleverna fattade inte så mycket men mina kollegor höll på att skratta sig blåa! Så nu är jag allmänt känd som Snusk-Ida! Kanske är helgen räddad nu när jag har lite dansk mjukporr hemma!
ensam... i den sunkiga lägenheten... i den lilla hålan...
... inga planer i helgen... hur ska det gå?
Kommer jag att överleva? Kommer jag någonsin att tycka om att vara ensam igen?
Vilket i-landsproblem!!! Hjälp! Jag är ensam... Tänk om barnen i Afrika hade vetat hur jag sitter och gnäller. Jag har vatten... mat... kläder... vänner... någonstans att bo... ett arbete... Vad mer behöver man egentligen!?
Skärpning nu fröken! Var det inte du som skulle hitta glädjen igen!
... är i det här fallet ingen hund utan ett X.
X:et var och hälsade på mig för ett tag sedan. Jag var nervös i flera veckor innan han kom... Men så kom han och det kändes precis som när vi var tillsammans för en sisådär 8 år sedan. Han kom i sin uniform och jag smälte i hans gröna armar. Skägget hans var mjukt och han luktade lika gott som han alltid har gjort. Trots att det var 5 år sedan vi sågs hittade vi varandra direkt. Helgen gick för fort och han åkte hem. Lägenheten blev tom... tommare än på länge!
Festen i lördags var väldigt skojig... det blev väldigt sent... eller nja... kanske tidigt... Vi la oss nog vid 8.00. Mycket sexprat blev det. Det är väldigt speciellt att festa med grabbar! Trodde faktiskt att jag fortfarande var bakis när jag mådde illa i måndags med det visade sig snart att jag hade fel. Shit... vad jag var magsjuk! Trodde att jag skulle dö! Idag är jag dock på benen och har kunnat käka... om än lite... Städar bort allt det sjuka nu! Har nog inte varit magsjuk på tio år... Hoppas att det dröjer minst tio år till nästa gång...
Har ingen störra lust att jobba i morgon. Mitt skrivbord kommer att se ut som ett expolderat skithus! Hatar att städa upp efter andra! Men det ju snällt att någon vill hoppa in och vikariera.
Såg honom idag... Det kändes helt ok... Men fortfarande tänker jag på honom varje morgon... och varje kväll... Jag var lite orolig att påsklovet skulle bli ett grubbellov men jag har inte grubblat alls mycket. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att vara ledig en vecka till.
När jag träffar folk vill jag vara själv men sedan när vännerna gått får jag panik... Jag vill njuta av att vara själv igen! Men det har gått ganska bra de senaste dagarna. Har äntligen hittat lusten att pärla igen... och att jobba... på gott och ont.
I morgon är det dags för årets första grillfest. Jag serverar vildsvin. Hur nu detta ska gå?! Hoppas att våren tittar fram i Kungälv! Jag vill använda min vårjacka igen!
Just nu är det tungt... jävligt tungt. Har lipat hela dagen, inför chefen, kollegor och ... ja dagen är ju inte slut ännu... Jag har så mycket känslor inom mig som jag inte vet var jag ska göra av. Kärlek, hat, ilska, besvikelse...
Jag har provat med att kväva känslor genom ensamhet, träning, mat, fest, alkohol, sällskap, hångel och till och med schlager (hu). Men inget verkar funka! Vad gör jag för fel?!
Jag vill inte umgås med någon, men när jag är själv får jag panik... All energi går åt att hitta saker att göra, att fylla helgerna. Veckorna är inte så farliga ännu. Jag blir helt panikslagen av att veta att jag kanske inte har något att göra om tre helger... Jo det är långt kvar dit, det kanske dyker upp något... Men det hjälper inte mig nu! Fast egentligen vill jag inget hellre än att vara själv... Jag som brukade gilla att vara själv!
Jag vill prata med honom... men jag vet inte vad jag vill säga... och han kommer inte att säga något. Jag HATAR att han ser ut som om inget har hänt!
Inte nog med att jag har förlorat min pojkvän, men det känns också som att jag har förlorat min vän. Vi brukade ha så kul ihop! Jag vill hitta tillbaka till den känslan. Hur gör man?
Det har snart gått en månad sedan det tog slut... tyvärr har det inte blivit lättare... När vänder det? Vänder det?
Igår var en tuff dag! Blev så arg på jobbet att jag höll på att börja lipa... Gick hem och grät en skvätt... En del kollegor fattar verkligen inte...
Jag har nog börjat bli arg för att jag blev dumpad... riktar en del ilska nu känner jag... Jag ska vända detta!
Faktiskt så kändes första dagen på jobbet efter lovet bra! Dagen blev ju inte sämre av att arbetslaget åkte till Göteborg för att äta middag och gå på bio på konferensen. Tänk om alla möten kunde vara sådana.
Äntligen är jag färdig! Det var tungt och inte alltid så roligt att cykla, simma, springa och skida. Men stolt det är jag! Det var en härlig känsla att glida under "I fäders spår för framtids segrar" i Mora, framhejad av kollegorna. Alldeles rörd blev jag!
Nu är ju frågan vad man ska hitta på för utmaning... Ska jag göra om tjejklassikern... göra klassikerhalvan... eller något helt annat... Som det känns nu lutar det åt att göra något helt annat. Tjejvasan var tung, särskilt eftersom det inte fanns några spår alls kvar när jag skulle åka. All energi fick läggas på att hålla sig på benen. Att åka snabbt var inte att tänka på! När den här känslan har lagt sig kanske jag orkar mig på utmaningen igen. Vem vet kanske blir det istället en tur upp på Kebnekaise...
... för att tjejvasan är på lördag...
... för att jag snart ska prata med D... Kommer jag att orka? Vad ska jag säga? Hur kommer jag att reagera? Plötsligt känner jag mig inte så stark...
Problemet heter 7B. Jag har suttit hela kvällen och vänt och vridit på lektionsplaneringen för dessa ljuvliga varelser... Jag började med gott mod, var på väg att ge upp och nu nöjer jag mig. Det får gå som det vill nu, jag har i all fall försökt att göra lektionerna så bra som möjligt.
I morgon ska jag återvända till mitt liv. Nu har jag flytt i några dagar så nu är det dags att ta tjuren vid hornen eller geten i skägget eller vad man nu vill... Det är väl förhoppningsvis nu som mitt nya jag återföds.
Håll tummarna för att jag känner mig stark i morgon!
Försöker att shoppa för att inte grubbla så mycket... Shoppingen lyckas jag utmärkt med. Har hittat mycket skit att fylla dagarna med nu. Tyvärr fungerar inte min plan. Jag grubblar... och grubblar... för att sedan grubbla lite till. Men trots allt grubbel mår jag hyfsat!
Han skickade meddelande igår... Hjärtat snörptes ihop för en kort stund... Jag ringde upp senare på kvällen och lyckades att vara stark. Det kändes faktiskt helt ok att prata. Vi bestämde att vi skulle snacka lite innan jobbet börjar efter lovet.
Jag ska klara detta! Om jag sedan ska flytta eller byta jobb får vi se... Jag vill inte fly från något, jag vill flytta till något!
Så känner man sig så stark... redo att ta tag i livet... Ett enda litet telefonsamtal... så är man på väg ner igen. Hans mamma ringde och frågade hur det var... han hade inte berättat... Att det var slut blev plötlsigt så definitivt...
I morgon börjar sportlovet...
På lördag går starten för tjejvasan...
Vad passar bättre än att börja mitt nya positivare liv nu. Undra hur många gånger jag har börjat ett nytt liv egentligen? Oräkneliga gånger säkert... Men... den här gången behövs det verkligen. Alla andra gånger har det handlat om att äta bättre, träna mer... bla bla... Den här gången handlar mitt nya liv mer om mitt nya jag. Jag ska hitta mig själv igen, hitta den personen som jag faktiskt tyckte om en gång i tiden. Jag ska göra det jag vill göra och det jag tyckte var roligt. Alla "måsten" får bara hänga med av farten. Jag ska leva igen, lite äldre men mycket klokare!
