Jag har tappat bort mig själv!

Jag har tänkt ganska mycket på sistone...

Varför lägger man så mycket tid och energi på någon som inte är snäll mot en, som inte visar sin uppskattning, som gör en till en negativ människa?

Han är en negativ människa som nu har fått mig att bli negativ. Han tycker inte att något är kul, vill aldrig göra något, ser ner på andra som enligt honom har konstiga prioriteringar. Hans negativa sätt fick mig att tappa lusten för saker jag tidigare uppskattat. När man inte kan diskutera eller prata om saker som man uppskattar med en person man tycker om, borde man då inte avsluta relationen? Jo, det borde man men det gjorde jag inte. Jag blev istället avtrubbad... negativ! Hur hittar man tillbaka till glädjen? Hur hittar jag det som jag tidigare tyckte om? Hur hittar jag mig?