Tjejklassikern är klar!

Äntligen är jag färdig! Det var tungt och inte alltid så roligt att cykla, simma, springa och skida. Men stolt det är jag! Det var en härlig känsla att glida under "I fäders spår för framtids segrar" i Mora, framhejad av kollegorna. Alldeles rörd blev jag!

Nu är ju frågan vad man ska hitta på för utmaning... Ska jag göra om tjejklassikern... göra klassikerhalvan... eller något helt annat... Som det känns nu lutar det åt att göra något helt annat. Tjejvasan var tung, särskilt eftersom det inte fanns några spår alls kvar när jag skulle åka. All energi fick läggas på att hålla sig på benen. Att åka snabbt var inte att tänka på! När den här känslan har lagt sig kanske jag orkar mig på utmaningen igen. Vem vet kanske blir det istället en tur upp på Kebnekaise...