Dagens guldkorn

... jag har varit glad nästan hela dagen!

... dagens möten har gått bra!

... Niklas är här!

Jag har tappat bort mig själv!

Jag har tänkt ganska mycket på sistone...

Varför lägger man så mycket tid och energi på någon som inte är snäll mot en, som inte visar sin uppskattning, som gör en till en negativ människa?

Han är en negativ människa som nu har fått mig att bli negativ. Han tycker inte att något är kul, vill aldrig göra något, ser ner på andra som enligt honom har konstiga prioriteringar. Hans negativa sätt fick mig att tappa lusten för saker jag tidigare uppskattat. När man inte kan diskutera eller prata om saker som man uppskattar med en person man tycker om, borde man då inte avsluta relationen? Jo, det borde man men det gjorde jag inte. Jag blev istället avtrubbad... negativ! Hur hittar man tillbaka till glädjen? Hur hittar jag det som jag tidigare tyckte om? Hur hittar jag mig?

Glada överraskningar

Jag lyckades charma till mig ett MVG på besiktningen av bilen igår! Trevlig besiktningsman med snyggt välvårdat skägg... Jag har nog snöat in på det här med skägg tror jag!

Brott och straff går på Backateatern. Jag var där med våra nior och njöt! Teatern var underbar...

Svettig efter träningen satt jag i min soffa och glufsade i mig lite kvällsmat. Plötsligt ringde det på dörren. Utanför dörren stod en ung och söt liten grabb... min gamla mentorselev! Han hade tydligen bestämt sig för att komma och hälsa på mig. Tydligen hade jag sagt någon gång att han skulle komma och säga hej, så nu gjorde han det. Han förgyllde min kväll! Tänk att han kom ihåg sin gamla fröken!

I can see

Mina fönster är som nya... Jag kan spegla mig i mitt golv... Uteplatsen är fri från gråsuggor... och jag är renskrubbad och luktar gott!

Idag har det varit maratonstädning... av allt!

Ett konstigt ljus...

... uppenbarade sig utanför mina fönster igår... Genom de svarta, solkiga sk. gluggarna kunde jag se att de hände något utanför... Nyfiken öppnade jag dörren och döm om min förvåning! Klarblå himmel och sol! Självklart slängde jag allt jag hade för händerna (dvs. zappandet på tv:n) och kastade mig i solstolen. Där satt/låg jag i den underbara vårsolen några timmar innan mitt ansikte (som nu var kräftrött) sa ifrån.

Idag är det samma konstiga ljus om än inte lika starkt... Den där gula starka lampan har ännu inte hittat till min baksida och värmt upp den. Jag slog upp mina blå i morse med en snilleblixt! Det är dags att putsa fönster!!!

Att danska kunde vara så kul!

Jag har fått ett nytt smeknamn! Ett väldigt smickrande sådant!

Vi arbetar med nordiska språk i skolan och jag hade ordnat fram en skiva med en berättelse på danska... Vi hade mycket att göra på lektionen och hann inte lyssna igenom hela berättelsen utan lyssnade mest på satsmelodin. När vi var klara rusade jag iväg med skivorna till nästa klassrum som också skulle lyssna...

Efter lektionen satt jag lugnt och åt blodpudding i matsalen. Två elever rusar då fram och frågar om jag verkligen hade lyssnat på skivan jag kom in till deras klassrum med. Jag svarar då att vi bara hade lyssnat några minuter. Killarna skrattar gott och säger:

-Ja, det var ju liiite mer än hångel de sysslade med i berättelsen!

De skrattar gott men ser nöjda ut.

Väl tillbaka i arbetsrummet möts jag av två småleende kollegor. De skrattar åt mig och frågar om jag lyssnat på berättelsen... Det visar sig att det i princip var en porrberättelse... på danska... som eleverna fått lyssna på. Eleverna fattade inte så mycket men mina kollegor höll på att skratta sig blåa! Så nu är jag allmänt känd som Snusk-Ida! Kanske är helgen räddad nu när jag har lite dansk mjukporr hemma!

Så, nu sitter man här...

ensam... i den sunkiga lägenheten... i den lilla hålan...

... inga planer i helgen... hur ska det gå?

Kommer jag att överleva? Kommer jag någonsin att tycka om att vara ensam igen?

Vilket i-landsproblem!!! Hjälp! Jag är ensam... Tänk om barnen i Afrika hade vetat hur jag sitter och gnäller. Jag har vatten... mat... kläder... vänner... någonstans att bo... ett arbete... Vad mer behöver man egentligen!?

Skärpning nu fröken! Var det inte du som skulle hitta glädjen igen!

Afghanen...

... är i det här fallet ingen hund utan ett X.

X:et var och hälsade på mig för ett tag sedan. Jag var nervös i flera veckor innan han kom... Men så kom han och det kändes precis som när vi var tillsammans för en sisådär 8 år sedan. Han kom i sin uniform och jag smälte i hans gröna armar. Skägget hans var mjukt och han luktade lika gott som han alltid har gjort. Trots att det var 5 år sedan vi sågs hittade vi varandra direkt. Helgen gick för fort och han åkte hem. Lägenheten blev tom... tommare än på länge!

Näradödenupplevelse och exploderat skithus!

Festen i lördags var väldigt skojig... det blev väldigt sent... eller nja... kanske tidigt... Vi la oss nog vid 8.00. Mycket sexprat blev det. Det är väldigt speciellt att festa med grabbar! Trodde faktiskt att jag fortfarande var bakis när jag mådde illa i måndags med det visade sig snart att jag hade fel. Shit... vad jag var magsjuk! Trodde att jag skulle dö! Idag är jag dock på benen och har kunnat käka... om än lite... Städar bort allt det sjuka nu! Har nog inte varit magsjuk på tio år... Hoppas att det dröjer minst tio år till nästa gång...

Har ingen störra lust att jobba i morgon. Mitt skrivbord kommer att se ut som ett expolderat skithus! Hatar att städa upp efter andra! Men det ju snällt att någon vill hoppa in och vikariera.